Ångest attack

Igår så kom Stefan och Theres till Hamn för lite träning. Killarna for och gymma och vi gick på prommis. Vi var båda knäckta så vi hade bara tänkt gå en liten bit. Men vi knatade på och prata om de ena och de andra. Tills mina höfter sa att nu är de nog dags att du ger dig. Då inser vi att vi gått i en timma =) Kände mig som duktig då kan jag lova!!

Senare så slappade vi i soffan och såg en film. Himla bra va den, men speciellt en scen i den gjorde att jag började må skitdåligt! De drog upp lite skit i skallen om nått jag varit med om tidigare i livet började rent må illa där jag satt. Sen poppade de upp i huvet till och från hela kvällen. När vi gick och la oss så hade jag värsta ångest attacken och kunde inte somna. Thony somnade rätt fort. Och sen började jag banna mig själv för att jag inte sa nått till honom. Han vet vad jag varit med om så de är inte för den delen. Och hade jag pratat om de så hade jag garanterat mått lite bättre sen. Men de är som att man blir skamsen för sin reaktion. Känner att gu så fjompig jag är som reagerar på de här sättet. Men varför är de så eg? Varför skäms man för något som andra har gjort mot en?
Lyckades iaf tillslut somna, och sov gott. Fick dessutom sova ut lite (snäll pojkvän man har <3 )
Nu är han hos sjukgymnasten och Tindra leker snällt i sitt rum. Får se vad vi ska hitta på sen. Men solen lyser iaf ute så de känns bra.