Suck...

Ibland undrar jag vad jag gjort världen eg, då den definitivt inte låter mig bara vara lycklig för en liten stund. Kräver jag för mycket? Saker och ting verkade äntligen gå vår väg, jag hann göra planer i huvudet. Nu känns det som att nån står och hånflinar åt mig "trodde du verkligen att de där skulle gå igenom?" Den där lilla rösten säger att allt är mitt eget fel. Nu antar jag att jag får krypa tillbaka och be om ännu en ändring. Känns inte troligt, och definitivt inte roligt....