Ljus i sikte?

Så var ännu en helg med mina älsklingar till enda... De skär i hjärtat varje gång dom far. Känns som att man bara hinner krama om dom så ska man lämna dom igen. Blir ju så kort och intensivt så de blir alldeles för lite "bara vara tid". I helgen har vi firat Danne som fyllde år och på lördan så packade vi ihop oss och spenderade dan på äventyrsbadet i Piteå. På vägen hem tog vi en paus hos mamma. Satt och såg lite singing bee och lite blåsningen med henne. Väl hemma så tog vi beslutet att snöra isäng dom trötta barnen tidigt. Nattade Lova och Tindra och skickade Thony på jobbet. Alicia fick ha lite mamma mys innan hon skulle sova. Kände dels att hon behövde få lite egentid och dels att hon nån gång ska få känna att hon ju faktiskt är några år äldre än dom andra.
Idag tog vi lite mys mitt på dan ist. Satt oss och såg "Flubber", den var rolig även på svenska *s*

Nu brottas jag med ett beslut. Eller eg så är beslutet redan taget... Har bara lite ångest över att ta tag i och få det överstökat. Har nämligen fått en smärre order från min naprapat och hans kollega. Om dom har rätt så kan min värk förbättras, förhoppningsvis ordentligt, men jag kommer att få ge upp något som på många sätt varit en oerhörd bekvämlighet. Som Thony så fint sa så är de ju inget snack, kan de finnas en chans att jag blir bättre så måste jag ju ta den! Men skulle jag göra de utan lite ågren så vore de väl inte jag *ler*
Ska ta tag i det! Så ni får väl vara söta och hålla tummarna för att de hjälper.